RADHUSBYN OMEGA
En av den svenska modernismens klassiker

Historia
Radhusbyn Omega, som stod klar för inflyttning 1958, utgör ett av huvudverken bland 1950-talets svenska radhusområden. Ambitionsnivån för byggnadsutformningen var hög och arkitekturen som förmedlare av den sociala gemenskapen var central. Hit flyttade en ung intellektuell medelklass som också grundade den s.k. omegaandan, en anda av såväl osedvanligt god grannsämja som engagemang, intresse och respekt för Omegas stora miljövärden – en garanti för områdets framtid.
De arkitektoniska och miljömässiga kvaliteterna väckte stor och internationell uppmärksamhet både i samtiden och senare. I flera decennier besöktes byn av arkitekter och studiegrupper från hela världen. De kom för att se och låta sig inspireras av en väl sammanhållen helhetsmiljö, där samspelet mellan byggnader och natur skapat ovanligt stor trevnad, samtidigt som behovet av såväl gemenskap som avskildhet tillgodosetts.
Fakta
Byggherre: Bostadsrättsföreningen Omega (föreningen bildades den 15 december 1955)
Stadsplan och arkitektritningar: Arkitekt SAR Ragnar Uppman
Inredning: Arkitekt SIR Hans Kempe (snickerier och öppen spis), Arkitekt SAR Lars Hellman (fristående öppen spis) och Arkitekt SAR Lennart Kolte (trappa)
Statiska konstruktioner: Byggnadsingenjör SBR Konrad Hernelind
Landskapsplanering och markbehandling: Trädgårdsarkitekt FST Sylvia Gibson
Byggmästare: Sveba, Svedbergs Byggnadsaktiebolag
Byggnadsår: 1957
Inflyttning: januari – maj 1958
Fastighetsbeteckning: Kolumnen 2, Stockholm
Postadress: Bollnäsbacken 23-37 och 26-56, 162 62 Vällingby
Organisationsnummer: 702001-5975
Tomt och stadsplan

Radhusbyn Omega är belägen på Vällingbyhöjden – ett sammanhållet, variationsrikt och välbevarat radhus- och villaområde inom Vällingbys kärnområde. Tomten, som ligger vid Bollnäsbackens vändplan, gränsar till obebyggda fält, parkmark och i väster till ett fridlyst skogbevuxet område med ett tjugotal forngravar.

En framgångsfaktor var att arkitekten Ragnar Uppman lyckades få igenom en ändring av den föreliggande stadsplanen. Därmed skapade han utrymme för sin väl genomtänkta planering – en fullständig samordning av stadsplan och husprojektering. Ett viktigt ställningstagande var att minimera trafikytorna, att inte placera bilar intill varje bostad utan hålla dessa utanför. Körbar gångväg för godstransporter och utryckningsfordon går fram till bostäderna, men ingen parkering sker där. En bilplats per lägenhet finns i stället i tre separata garagelängor. Invid dessa finns också plats för samlad uppställning av ytterligare ett tiotal bilar. En synnerligen framsynt trafikseparering som idag upplevs som en värdefull miljömässig fördel.
Byggnader, form och material
Omega har 24 lägenheter, fördelade på fem bostadslängor, socialt orienterade med entréerna mot en samlad gemensam friyta. De låga byggnaderna är känsligt och vackert insmugna i starkt kuperad, till synes orörd och bitvis dramatisk skogsterräng. Nivåskillnaden mellan tomtens högsta och lägsta punkt är hela 11 meter.

Formspråket och materialvalet är konsekvent genomarbetat, särpräglat, radikalt och sparsmakat men också typiskt för tiden: platsgjuten bärande betongstomme, murad putsad Siporex, eternit, målad plåt, stora fönster och silvergrå träplank. Allt ställt mot barrskog, berghällar, flyttblock, mossa och blåsippsbackar. Karaktäristiskt är en kraftig plåtgesims med dold ränna, raka stuprör och rader av likaledes raFka evakueringsrör som skjuter upp ur de lägenhetsskiljande väggarna.
På den sydvästra radhuslängans gavel ligger värmecentralen som en tuff arkitektonisk accent vid områdets entré. Den inrymmer också tvättstuga samt lokaler för bordtennis och bastubad. Sedan 1984 är den primära värmekällan bergvärme då 12 borrhål borrades längs södra och sydvästra tomtgränsen. År 2016 – 2017 genomfördes ett omfattande värmeprojektet och hela bergvärmeanläggning byttes ut och utökades med ytterligare 7 stycken 240 meter djupa borrhål. Stora ekonomiska besparingar har gjorts. Föreningen har valt att ha kvar olja som spetsvärme men numer är ligger årsförbrukningen av olja på 150 liter jämfört med tjugotal kubik tidigare år. Anläggningen som försörjer alla hus med vattenburen värme och varmvatten har och medfört en jämnare och högre komfort.
Lägenheter
Det finns tre lägenhetsstorlekar 4:or, 5:or och 6:or. Alla i souterräng, byggda på samma sektion och med samma plantema. Det övre planet, tillika entréplan, har ett tidstypiskt kombinerat kapprum/allrum som också tjänar som matrum och samtidigt är en länk mellan alla övriga rum och, genom den raka öppna trappan, även till bottenvåningens vardagsrum. Bottenvåningens vardags- och arbetsrum har genom en glasad vägg fri utblick i det omgivande skogslandskapet.



Varje bostad har två privata uteplatser längs lägenhetens hela bredd. Den ena på entrésidan, avgränsad med murar och plank, den andra på skogssidan utanför vardagsrummet.
Konstruktion
Den längsgående armerade betongväggen mitt i övervåningen bär både golv och tak. Den utgör, tillsammans med skogssidans höga fönsterbröstning över den nedre uteplatsen, hela det bärande konstruktionssystemet – en mycket avancerad Vierendeelbalk. En självbärande betongstomme som ej kan förändras utan att förlora stabiliteten, men som i gengäld är förutsättningen för lägenheternas öppna planlösning. Konstruktören Konrad Hernelind tillmötesgick med denna djärva lösning arkitektens idé om såväl öppna rumssammanhang som öppenhet utåt mot terrängen.

Tillbyggnader
Med växande familjer kom nya ytkrav och 1966 ritade Ragnar Uppman några utbyggnadsmöjligheter. Vid vissa gavellägenheter fanns det plats för ett extra rum i form av en tillbyggd liten studio. Vardagsrum i souterrängvåningen förstorades genom utflyttning en meter av en del av den glasade yttre utfackningsväggen, vilket gav ett lättmöblerat rum och en visserligen förminskad men alltjämt indragen skyddad uteplats.
År 1991 gjordes en tillbyggnad i två våningar av gavellägenheten i hus 29 vilket resulterade att detta blev föreningens största hus. Denna utbyggnad ritades av arkitekt Kjell Mejhert som då bodde i huset.
Trädgård

Omega är ett ovanligt fint exempel på 1950-talsradhus med variationsrikt samspel mellan landskap och byggnader. Trädgårdsarkitekten Sylvia Gibson har inte bara arbetat med anpassning till naturen utan också låtit sig inspireras av den. Hon har mätt upp, inventerat, analyserat, tillvaratagit och byggt vidare på den oersättliga resurs som den befintliga naturen på denna svårexploaterade kulle erbjöd.
Sylvia Gibson skapade planteringar med genomgående svenska träd, buskar, växter och örter med naturens växtkombinationer och färger som utgångspunkt. Allt noga utvalt för att i samverkan vara vackert under alla årstider. Genom omplacering av flyttblock skapades naturliga spännande ställen för lek med möjlighet till rika upplevelser för barn.
Karaktäristiskt är att befintlig naturmark medvetet sparats tätt inpå husens baksidor. Helheten och naturbehandlingen, med framför allt ett antal magnifika tallar, har avgörande betydelse för byggnadernas och platsens arkitektoniska värde. Ett område att upptäcka för både barn och vuxna, skapat av en av Sveriges pionjärer inom landskapsanalysens område.
K-märkt

I mars 2010 meddelade Stockholms stadsmuseum, som klassificerar stadens byggnader med hänvisning till deras kulturhistoriska värde, att Radhusbyn Omega getts den högsta klassen – blått. Det betyder att Omega bedöms som synnerligen kulturhistoriskt värdefullt med stort arkitekturhistoriskt värde.
Riksintresse
Radhusbyn Omega ingår dessutom i mönsterförorten Vällingby, ett område av riksintresse för kulturmiljövården, vilket innebär att området har så höga kulturvärden att det är av intresse för hela landet.
Det som gör Vällingby till en unik miljö är det totala helhetsgrepp där allt från trafikplanering och parker till lägenheternas rumssamband samverkar i förverkligandet av en stadsbyggnadsvision, avsedd att främja social gemenskap och forma demokratiska medborgare. Här skapades Sveriges första ABC-stad. ABC står för Arbete, Bostad och Centrum – nödvändiga beståndsdelar för självständighet gentemot innerstaden. För att garantera hög arkitektonisk kvalitet skulle arkitekten till varje enskild byggnad, även den minsta villan, godkännas av stadsbyggnadsdirektören.
Mer om K-märkning
Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering
Människorna
Byggnadsingenjör SBR Konrad Hernelind (1926-2010)
Bollnäsbacken 31, Vällingby
Konrad Hernelind har inte bara stått för de innovativa statiska konstruktionerna i Omega.
Han tävlade också framgångsrikt som veteran för Duvbo IK i Marathon, halvmarathon, terräng 10 km, 10.000 meter, 5.000 meter, 1.500 meter och 800 meter. Han deltog under åren 1969-2001 i 238 mästerskapstävlingar över hela världen och kom på 1:a plats i 100, på andra plats i 48 och på tredje plats i 24 av dessa lopp.
Samlade resultat (individuellt och lag) i olika långlopp i Veteran-VM, -EM, -NM och -SM:
Veteran-VM 25 medaljer: 8 guld, 8 silver, 9 brons
Veteran-EM 15 medaljer: 2 guld, 10 silver, 3 brons
Veteran-NM 19 medaljer: 9 guld, 8 silver, 2 brons
Veteran-SM 70 medaljer: 41 guld, 19 silver, 10 brons
Konrad har fler segrar än någon annan i Veteran-SM i Marathon under 1900-talet:
18 stycken, varav 14 i följd.
Det var Konrad Hernelind som tog initiativ till och startade Vällingby Marathon och var sedan den drivande i mer än 30 år.
Fotot visar från vänster Jan Kystad (Norge), Åke Kant (Sverige) och Konrad Hernelind (Sverige) inför sista varvet på 1.500 meter vid Veteran-EM i Malmö 1986. Vid detta EM tog Konrad fyra medaljer: guld på 1.500 meter och silver på såväl 5.000 meter som 10.000 meter och Marathon. (Silver på 1.500 meter gick till Åke Kant.)

Artiklar, källor och litteratur
Artiklar
Om Omega och Vällingbyhöjden
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vällingbyhöjden
Om Ragnar Uppman
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ragnar_Uppman
I arkitektens öga
http://approximationer.blogspot.com/2007/01/i-arkitektens-ga.html
Om Vällingby
Bengt Feldreich rapporterar från Staden vid invigningen 1954 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1602&artikel=973187
Källor och litteratur
Ritningar finns i Byggnadsnämndens arkiv. Skisser, ritningar och foton finns också i Arkitekturmuseets ritnings- och bildarkiv, Stockholms Stadsmuseums fotografisamling samt i Brf Omegas föreningsarkiv.
Omega har varit presenterat på flera utställningar i Sverige samt utomlands i USA, Frankrike, Nederländerna, Polen, Tjeckoslovakien, Tyskland och Ungern.
Omega har presenterats eller refererats till i bl. a. följande publikationer:
- Börje Heed: ”ATT BO I RAD – ’barnlätt’, modernt, praktiskt” i Aftonbladet, 7 februari 1959
- Lättbetong, 1/1960
- AC 20, International asbestos-cement review nr 20, oktober 1960
- André Schimmerling: “Suède” i Pays Nordiques, temanummer av L’architecture d’aujourd´hui A.A.93, december 1960/januari 1961
- Michel Fourtané: ”Hommes et Urbanisme” i Suède d’aujourd’hui nr 3, juni 1961
- ”Radhus i Vällingby” i Byggnadsvärlden nr 38, 18 september 1961
- Bengt Gate, red: Ny arkitektur i Sverige, Stockholm 1961
- Współczesna architektura Szwecji, utställningskatalog, Warszawa 1961
- Olle Bengtzon: ”Varför jag pläderar för småhus” i Byggnadsindustrin nr 8, 10 maj 1962
- Ny svensk arkitektur/New Swedish architecture, utställningskatalog, Stockholm 1962
- Elias Cornell: Byggnadskonst eller bedräglig nytta, Stockholm 1962
- Börge Algers: Småhusbyggande i storstadsregion, Stockholm 1963
- Une siècle d’architecture, temanummer av L’architecture d’aujourd’hui A.A.113-114, april-maj 1964
- Tasmanian Architect, augusti 1964
- Das Wohnhaus, Holz-details, Verlag Gerd Hatje, 1964
- SAR:s Stockholmsguide, Stockholm 1966
- Hubert Hoffmann: Urban low-rise group housing, Stuttgart 1967
- Hubert Hoffmann: One-family housing: solutions to an urban dilemma, London 1967
- Jöran Lindvall, red: Den svenska byggnadskonsten, Stockholm 1992
- Jöran Lindvall, red: The Swedish Art of Building, Stockholm 1992
- Rebecka Tarschys: ”Bäst när olika yrken möts”, födelsedagsruna i Dagens Nyheter, 12 mars 1994
- Clas Florgård: ”Den som SPAR han har” i Naturen som inspiration, temanummer av Utblick Landskap, 4/1994
- Ragnar Uppman: Mitt 50-tal, Stockholm u.å. (Förkortad version har tryckts i Femtiotalet Arkitekturmuseet Årsbok 1995)
- Martin Wiese: Radhus i Vällingby-Råcksta. En inventering, SBK 1996:7
- Konrad Hernelind: Tillbakablick på en konstruktörs 50-åriga livsverk, Stockholm 1998
- Olof Hultin, Bengt O H Johansson, Johan Mårtelius och Rasmus Wærn: Guide till Stockholms arkitektur, Stockholm 1998
- Rebecka Tarschys: ”Arkitekturens diversehandlare”, födelsedagsruna i Dagens Nyheter, 14 mars 1999
- Ulla Eliasson: ”1950-tal med ljusa ytor” i Byggnadskultur, 3/1999
- Ragnar Uppman: Radhusbyn Omega i Vällingby, Göteborg 1999
- Rasmus Wærn, Claes Caldenby, Olof Hultin, Gunilla Linde Bjur och Johan Mårtelius: Guide till Sveriges arkitektur, Stockholm 2001
- Britt Wisth: ”Vällingby” i Stockholm utanför tullarna, Stockholm 2005 (Särtryck ur Göran Söderström, red: Stockholm utanför tullarna: nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholm 2003)
- Ragnar Uppman: I arkitektens öga, Stockholm 2006
- Stockholms Stadsmuseum: Vällingby. Information till Dig som äger ett kulturhistoriskt värdefullt hus i ytterstaden, faktablad, Stockholm u.å.
- Bertel Österdahl: ”Konrad Hernelind”, dödsruna i Dagens Nyheter, 31 oktober 2010