Löpande inventering av växter med praktiska skötselråd, påbörjad i maj 2020
Radhusbyn Omega har ett dokumenterat synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Detta innefattar oskiljaktigt såväl arkitektur som natur och trädgård. En av de bärande idéerna i Omega är arkitekturens samspel med befintlig terräng och vegetation. Arkitekturen karaktäriseras av en stark artikulering av de enskilda husen med plankavskilda gårdar inåt. Utåt mot skogen eftersträvas en annan karaktär, där helheten understryks på bekostnad av delarna, genom att den orörda terrängen ansluter direkt mot husen. Stora höjdskillnader, berg i dagen, flyttblock och stenar har medvetet och exakt utnyttjats som fasta strukturer. Anlagda planteringar har naturlig karaktär, buskar är friväxande. Tall, björk, rönn, berberis samt olika sorters buskrosor och oxbär utgör stommen i anläggningen. Stilen är återhållsam – inget excellerande i prydnadsväxter – med väl valda och samverkande ståndortsväxter (växter som trivs på den specifika platsen) som dessutom har fina höstfärger och vinterdekorativa grenverk. Sammantaget en helårsupplevelse.
En hel del träd och buskar har med tiden, på grund av ålder men också genom brist på kompetens och långsiktig helhetssyn, försvunnit eller bytts ut. Bifogade växtinventering syftar till att medvetandegöra vad vi har och därmed underlätta arbetet med att slå vakt om det kulturhistoriska värdet och så långt möjligt återupprätta ursprunglig anläggning och växtmaterial. Att tillvarata en byggnads och dess trädgårds ursprungliga karaktär är den lösning som har störst förutsättning att ge en långsiktigt hållbar miljö, oavsett när den är anlagd. Allt växande är föränderligt och trädgården kräver liksom byggnaderna ständigt underhåll. Man behöver förstå de bakomliggande idéerna för att kompetent kunna förvalta fastighetens kulturella, tillika monetära, kapital. Om vi ska lyckas måste vi, beträffande de gemensamma ytorna, göra avkall på våra personliga önskemål. Utrymme avsatt för eget experimenterande finns alltsedan 1958 inom den med plank slutna entrégården.
Under Omegas första decennium bevakade Sylvia Gibson kontinuerligt den löpande trädgårdsentreprenaden. 1966 flyttade hon till Göteborg och tillsynen upphörde. På anmodan av Ragnar Uppman återupptog styrelsen kontakten med Sylvia Gibson 1968–1969 varefter den åter rann ut i sanden. Man kan undra över styrelsens bristande insikt beträffande trädgårdens underhållsbehov. Hade Sylvia Gibson lyckats skapa en anläggning som verkade så naturlig att den inte såg ut att kräva någon skötsel alls? Friväxande och lättskött betyder dock inte underhållsfritt – sådant finns inte.
Användning av korrekta vetenskapliga namn ger professionell precision och var för Sylvia Gibson självklart. Mestadels har hon föreskrivit rena arter. ’Sorter’ är vanligtvis inte lika härdiga som rena arter. Inom handeln kunde dock flera högst olika karaktärer insorteras under samma handelsbeteckning. Av entreprenören därav gjorda misstag fick korrigeras, vilket till delar kan följas i bevarad korrespondens. Först 2009 fick Sverige en världsunik rikslikare för handeln Våra kulturväxters namn.
Föreliggande inventering är uppdelad i två avsnitt, varav den första avser vedartade växter på ytor för vilka föreningen ansvarar. Viss osäkerhet föreligger beträffande artbestämning av oxbär och buskrosor på grund av deras högst varierande morfologi (form och uppbyggnad). Inventeringen omfattar inte, med enstaka undantag, diverse privata initiativ närmast uteplatserna mot skogen, även om dessa expanderat utanför den privata zonen. Allmänt kan sägas att dessa enskilda initiativ på flera ställen gjorts utan helhetsperspektiv. Tillägg av planteringar och disparata fasta markarrangemang har skadat helhetsintrycket. Detaljerna är i hög grad avgörande för hur miljön som helhet uppfattas. Även små förändringar får påtagliga effekter i ett så tätt och på sammanhållen enhetlighet byggt område som Omega. Sylvia Gibson tänkte stort – det krävs när husen står tätt. Hon strukturerade, grupperade och minimerade. Stora sjok med samma växter i nyanser som bilder ihop, inget duttande med för många olika växter som slåss om uppmärksamhet. God smak, det vill säga måttfullhet och omsorg, kännetecknar hennes arbete.
Men Omegas skogbeklädda trädgård har inte bara ett genomtänkt estetiskt värde. Den är, i egenskap av etablerad skog, en stor resurs som året runt bidrar till biologisk mångfald och ideellt levererar livsviktiga ekosystemtjänster (avger syre, dämpar buller, tar upp luftföroreningar, binder koldioxid, fångar regnvatten, reglerar temperatur m. m.), vilket blir allt viktigare i takt med att stadens gamla skogsområden exploateras och försvinner.
Utgör stora träd någon risk? Det finns alltid en risk för att ett träd faller i hård vind – bakgrundsrisk – vilket inte innebär att alla träd anses som farliga träd. Blötsnö kan överbelasta och knäcka toppar och grenar även på fullt friska träd. Bedömning av riskträd baseras främst på trädets uppbyggnad, risksymptom i kronan, rotförhållande, skador, savflöde och vednedbrytande svampar.
Observationsträd är träd som är under försvagning men som ännu inte är riskträd. Dessa ska hållas under ökad uppsikt. Träd vill naturligt växa i bestånd, vilket resulterar i samlade trädkronor. Gallras träd bort ur bestånd medför det alltid att återstående trädkronor brer ut sig. Innanför slingan har ett tiotal träd sågats ner eller dött utan att ersättas med nya exemplar, gäller framför allt ett antal tallar och björkar. Ett sätt att inte få för stora träd är att budgetera för kontinuerligt utbyte av träd som tenderar att bli alltför stora och som inte tål beskärning så bra, till exempel björk och lönn. Bonitet (markens bördighet, dvs jordmån, klimat, vattentillgång och exposition) och tillväxtpotential styr lämpligt utbytesintervall för respektive art. Tyvärr har vi halkat efter och har mycket att återplantera. Genom att välja större träd kan återväxten påskyndas för snabbare karaktär.
Den globala uppvärmningen och det artificiella ljuset skapar stora problem i ekosystemet. Sedan 2015 är vi skyldiga att utrota av Naturvårdsverket klassade invasiva arter, dvs främmande arter som introducerats av människan och med klimatförändringen expanderar kraftigt och hotar inhemsk biologisk mångfald. För vår del gäller det jätteloka Heracleum mantegazzianum. (Alla arter, även främmande, som hade en stabil utbredning i landet före år 1800 betraktas som inhemska. Även om alla invasiva växter per definition också är naturaliserade växter, så är inte alla naturaliserade växter invasiva.) Dessutom bör vi spridningsbegränsa potentiellt invasiva arter upptagna i SLU ArtDatabankens riskklassificering, som upptar ca 250 problemarter med hög eller mycket hög påverkan på den inhemska floran men ännu ej omfattas av någon reglering. (I inventeringen har samlat riskutfall angivits enl. beteckningarna: HI High impact – stor påverkan, d.v.s. arter med begränsad ekologisk effekt men hög invasionspotential; SESeverve impact – allvarlig påverkan, d.v.s. arter med stor/potentiellt stor ekologisk effekt som har potential att etablera sig över stora områden.) Flera potentiellt invasiva arter har samtidigt ett kulturhistoriskt värde vilket komplicerar frågan. Vi har alla ett ansvar för att främmande växter inte sprids utanför den egna tomten, vare sig genom spontan spridning, dumpning av trädgårdsavfall eller utlokaliserade komposthögar.
Källa till kunskapen om gestaltningsidéerna och växterna är, förutom den fysiska trädgården, arkivmaterial hos Brf Omega, främst en planteringsplan signerad Sylvia Gibson den 30 april 1958 med tillägg signerat Ragnar Uppman den 20 aug 1961. Utöver de begränsade fakta som kan inhämtas via arkivet har muntliga upplysningar erhållits från arkitekt Solvej Fridell, som flyttade in i Brf Omega medan Sylvia Gibson alltjämt övervakade trädgården, samt från arkitekt Ragnar Uppman.
Inventeringen är ett levande dokument som kommer att ajourföras kontinuerligt alltefter som vegetationen förändras, föreningen vidtar åtgärder och nya, missade eller felexaminerade växter upptäcks.